Januari 2008
 

373. "Till allt som varit dött" av Åke Edwardson
Månpocket 2001 (© 1995) Sidor 267  XX
"Det är sommar i Göteborg, en sönderfrätt och utbränd sommar staden aldrig tidigare upplevt. Människor väntar på skymningen och den korta nattens svalka.
 Så inträffar ett mord. Privatdetektiven Jonathan Wide, med en avbruten karriär som kriminalpolis i minne, dras in i en främmande värld han tidigare bara mött på avstånd, och han konfronteras med människor och händelser ur ett mörkt förflutet..."
 "Åke Edwardsson har med sina böcker om kommissarie Erik Winter blivit en av Sveriges mest lästa deckarförfattare. I Till allt som varit dött som belönades med Svenska Deckarakademins debutantpris 1995 - får vi möta Winters föregångare, privatdetektiven Jonathan Wide."
Läst 1 - 4 januari 2008
Har nog varit för okoncentrerad när jag läst den här boken eller så kändes den redan gammal och passé, för den väckte inget som helst intresse hos mig. Tänk vad teknik och annat bara rusar iväg med oss! I den här boken var det t ex alldeles nytt att man i saliven på baksidan av ett frimärke kunde spåra den skyldige genom DNA-prov.
 

374. "Blueberry Hill" av Fredrik Ekelund 
A Bonniers Förlag 2004 (© 2004) Sidor 261
"Ute på det område där Kockums varv låg har några hemlösa män funnit en bostad i två övergivna magasinsbyggnader - inte långt från de nya eleganta bostadshus som just uppförts. Någon har hittat blåbär där och platsen går därför i folkmun under namnet Blueberry Hill.
 En natt brinner det i en av byggnaderna och en man som kallas Spanien dör. De förhör som kriminalinspektörerna Hjalmar Lindström och Monica Gren genomför ger vid handen att några ungdomar kan ha varit på platsen i en gammal Volvo. Någon tycker sig ha hört rasistiska tillmälen.
 Blueberry Hill är en spännande historia om ett brott och om den nynazism som under senare år blivit alltmer synlig. Liksom Pojken i eken, Fredrik Ekelunds förra kriminalroman, är det en berättelse om ett Malmö i förvandling och därmed också en roman om det nya svenska samhälle som vi idag försöker orientera oss i."
Läst 4 - 6 januari 2008
När man ser titeln tänker man inte direkt på Malmö, men det är faktiskt där boken utspelas. Jag tycker den var intressant, kul med dialoger på skånska, men också en mycket tankvärd bok med mycket samhällskritik och tråkigheter kring rasism. Absolut läsvärd bok det här! Vet du, som inte är skåning, t ex vad en snörnos eller pågablära är? *s*
 

375. "Svarta lådan" av Inger Edelfeldt 
Månpocket 2005  (© 2004) Sidor 345  XX
"RoseMarie är i femtioårsåldern, utbildad gestaltterapeut, men har inte på flera år orkat med sitt yrke. Den stora och sanna kärlek hon fann sent i livet, svensk-greken Yannis, har helt oväntat ryckts bort under en fjällvandring och RoseMarie har sedan dess varit förlamad av sorg, oförmögen att nalkas livet och människorna igen.
 Men när hon möter den trotsigt gråtande 17-åriga Ninja på Stockholms Central väcks hos henne känslor av sympati, igenkänning och nyfikenhet. Deras första trevande kontakt leder till en oväntad och inte okomplicerad vänskap, och RoseMarie vågar därigenom försiktigt träda ut ur det sorgens rus där hon stängt sig inne."
"Inger Edelfeldt, född 1956, har sedan debuten 1977 skrivit en lång rad romaner och novellsamlingar, samt även ungdomsböcker, lyrik mm."
Läst 6 - 13 januari 2008
Det är säkert en mycket fin och klok bok om att ta sig ur en svår sorg, men på mig verkade den som ett utmärkt sömnpiller och tog mig över en vecka att komma igenom! Så har du sömnsvårigheter kan jag varmt rekommendera denna bok.
 

376. "Nära dig" (Beneath the Skin) av Nicci French
Richters 2002 (© 2000) Sidor 347  XX
"London har drabbats av en värmebölja och hettan är olidlig. Värmen tvingar ut folk på gator och torg, till parker och svala promenadområden.
 En mördare finns därute. Mitt bland alla människor iakttar han och väljer ut sina offer.
 Alla är kvinnor.
 Hans mål är att bevisa sin kärlek till dem - genom att döda dem. Men först vill han uppvakta dem..."
Läst 13 - 18 januari 2008
Ingen tungviktare, utan mer lite spänning för stunden.
Nicci French är en pseudonym för det gifta paret Nicci Gerrard och Sean French. Båda är välkända journalister. Deras böcker är översatta till 19 språk och är bästsäljare över hela världen. Deras tidigare thrillers Du tillhör mig och Tryggare kan ingen vara, har blivit film respektive TV-serie.
Jag har läst Du tillhör mig och jag tyckte den var väldigt spännande!
 

377. "Tryggare kan ingen vara" (The Safe House) av Nicci French
Richters 2001 (© 1998) Sidor 333  XX
"Ett vittne. En terapeut. Tillsammans ska de ta reda på vem som begått ett mord...
 I ett fashionabelt villaområde i England har ett brutalt mord begåtts. En man och en kvinna hittas döda, och bredvid dem ligger deras tonårsdotter Fiona svårt knivskuren men vid liv.
 Polisen har stora svårigheter att komma vidare med sin utredning. Det enda vittnet, Fiona, börjar fysiskt återhämta sig från sina svåra skador men verkar inte minnas något av det som har hänt. Hon är svårt chockad och ingen lyckas riktigt få kontakt med henne.
 Den enda som polisen tror skulle kunna locka ur Fiona vad som hänt är terapeuten Samantha Laschen, som tidigare varit till stor hjälp vid brottsutredningar. Samantha bestämmer sig för att göra ett försök, men det dröjer inte länge förrän hon ångrar sitt beslut.
 Hon inser att det som började som en väntjänst och ett psykologiskt experiment har gått fruktansvärt snett..."
Läst 18 - 22 januari 2008
Den här boken gillade jag inte lika mycket som de andra två av Nicci French, främst för att det förmodade slutet kom för lite för tidigt och kändes snopet. Det riktiga slutet var jag inte heller nöjd med. Lät det knepigt, hmm, men det är svårt att skriva och inte avslöja allting! *s*
 

378. "Kvinna i grönt" (Grafarþögn) av Arnaldur Indriđason
Pan 2005 (© 2001) Sidor 364  XX
"Reykjavik växer, det som förut var ett sommarstugeområde utanför stan håller nu på att bli ett nytt villaområde. Där hittar en pojke ett föremål som visar sig vara en bit av ett mänskligt revben. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson får hand om utredningen. Skelettet bedöms vara ett halvsekel gammalt så man kartlägger systematiskt vilka som bott i området och får upp några olika spår. Bland annat visar det sig att det levt en man i området vars fästmö försvann spårlöst någon gång under kriget.
 Utredningen försvåras av att nästan alla som kan ha några minnen av den aktuella tiden är döda. Fast en gammal man kan upplysa om att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har hon svaret på vem som ligger begravd på platsen?"
Läst 22 - 25 januari 2008
Jag har inte läst något av någon isländsk författare tidigare, så det var ju lite nykommet.
En lågmäld historia, där det förflutna varvas med den nutida utredningen, som till slut avslöjar flera tragiska livsöden.
"Indriđason fick Skandinaviska deckarsällskapets pris, Glasnyckeln, till bästa nordiska kriminalromanen, för sin roman Glasbruket år 2002 och 2003 fick Indriđason - som första författare, priset igen, denna gång för Kvinna i grönt!"
 

379. "Dödens ansikte" (The Face of Deception) av Iris Johansen
Richters 2000 (© 1998) Sidor 352  XX
"Eve Duncan är en av landets främsta rättsmedicinska skulptörer. Utifrån kraniet fastställer hon identiteten på försvunna barn. Och för Eve, vars dotter mördats, är jobbet ett sätt att komma över den egna mardrömmen.
 När den kände datamogulen John Logan oväntat kontaktar Eve och vill anlita henne för att rekonstruera ansiktet av en död man tackar hon tveksamt ja. Uppdraget innebär risker. Och när Eves labb en natt vandaliseras förstår hon att det är en varning. Någon vill stoppa henne.
 Eve och Logan får båda en chock när de förstår vem den döde egentligen är. Men då är det för sent..."
Läst 26 - 29 januari 2008
Läste om den här boken från min bokhylla, eftersom jag hade köpt en nyare med Iris Johansen och såg att vissa personer förekom i båda. Dödens ansikte läste jag första gången sommaren 2001 och jag kom inte ihåg så mycket av den.
Tycker boken borde kunnat fängsla mer än vad den gjorde eftersom ämnet är ganska intressant eller är det så att "sista förbrukningsdag" kommer allt fortare nuförtiden? Att böcker åldras snabbt för att utvecklingen går så fruktansvärt snabbt inom alla områden?
 

380. "Hämnaren" (The Search) av Iris Johansen
Richters 2001 (© 2000) Sidor 299  XX
"Sarah Patrick och hennes specialtränade spårhund Monty brukar anlitas av en räddningsstyrka för att hitta saknade personer. Det kan röra sig om levande begravda under rasmassorna efter en jordbävning eller nergrävda mordoffer, ofta barn.
 När en forskningsstation i Sydamerika utsätts för sabotage och en av vetenskapsmännen blir kidnappad vet projektledaren, miljonären John Logan, att Sarah och Monty skulle kunna hitta den kidnappade. Sarah tycker inte om Logan och vill under inga omständigheter ge sig iväg på ett uppdrag som hon vet är livsfarligt. Men genom att lova hjälpa henne ur en personlig knipa och dessutom garantera hennes och Montys säkerhet, lyckas Logan till slut övertala henne att följa med.
 Det dröjer inte länge förrän Sarah inser att hon inte kan lita på löftena hon fått. Logan kan inte beskydda henne. En skoningslös mördare vill nämligen utkräva en sadistisk hämnd - och han tror sig ha användning för Sarah..."
Läst 29 januari - 1 februari 2008
Nu har hon fått två chanser, Iris Johansen, och fler får hon inte! Hennes böcker berör mig inte ett endaste dugg. De väcker inget som helst intresse hos mig utan känns konstigt nog väldigt ytliga. Tror jag lägger de här två böckerna i min samling till att ges bort/ev. säljas-högen!
 

Februari 2008

381. "Framgångens pris" (Chasing the Dime) av Michael Connelly 
Månpocket 2005  (© 2002) Sidor 359
"Henry Pierce är en framgångsrik entreprenör inom databranschen. Han är nyskild, har flyttat in i en ny lägenhet och har nytt telefonnummer. Men någon har haft hans nummer förut. På hans telefonsvarare finns meddelanden från personer som söker en kvinna med namnet Lilly. När han börjar göra efterforskningar visar det sig att Lilly arbetar som prostituerad, men att hon är försvunnen.
 Pierce blir alltmer ointresserad av sitt dagliga arbete och mer och mer besatt av att försöka rädda en kvinna han aldrig har mött. Då pekar plötsligt alla spår mot att han själv skulle vara den som är orsak till hennes försvinnande."
Läst 2 - 5 februari 2008
Faktiskt tyckte jag den här var bra! Kom på mig själv med att offra lite nattsömn och sträckläsa slutet av boken. En bra deckare måste nog innehålla lite avancerad datorteknik och en invecklad intrig för att fånga mig. Jag har även läst Michael Connellys Poeten (+).
 

382. "Norwegian Wood" av Haruki Murakami
Panpocket 2004  (© 1987) Sidor 383  XX
"När den trettiosjuårige Toru Watanabe hör Beatles-låten "Norwegian Wood" spelas i en sliskig orkesterversion i ett flygplan så är det som om hans huvud sprängs i bitar. Som av en blixt väcks minnet av en kärlek han upplevt i skarven mellan tonår och vuxenhet. Hon hette Naoko, och var flickvän till en av Torus vänner.
 När vännen tog sitt liv drev de isär, men när de båda träffas igen av en slump blir han kär och får uppleva en förälskelse som till lika delar är öm, intensiv och omöjlig. Naokos psyke är bräckligt. Hon försvinner till ett vårdhem och Toru bestämmer sig för att vänta, skriva brev och leva för några få korta besök. Samtidigt är han starkt dragen till en studiekamrat, som tydligt visar sitt intresse för honom. Toru lever i förvirring och ensamhet i spänningsfältet mellan dessa kvinnor."
"Haruki Murakami (född 1949) är sin generations främste japanske författare."
Läst 5 - 10 februari 2008
Hmm, lite intressant att läsa något av en japansk författare som omväxling. Men är det inte så att i Japan begås det väldigt många självmord? I den här boken verkar det vara vardagsmat och inget konstigt alls. Självklart ingen bok att bli glad av, men som sagt intressant att få en inblick i den japanska kulturen och i Torus universitetsliv.
 

383. "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" av Magdalena Graaf
Lind & Co 2007  (© 2006) Sidor 267
"I boken Det ska bli ett sant nöje att döda dig berättar Magdalena Graaf om det äktenskap som hon ingick som gravid nittonåring. Vad som till en början var ungdomlig familjelycka, med en omtänksam om än kriminellt belastad man, övergick snart i misshandel och fullständig terror. Magdalena Graaf skildrar trovärdigt och med den inlevelse som bara egna erfarenheter kan ge, hur hon till slut lär sig att leva med makens våldsamma raserianfall, trots att de utgör ett dödligt hot.
 Hon ber inte om medlidande, utan beskriver osentimentalt och rakryggat hur den unga Magdalena sakta bryts ner. Hon visar också vilken betydelse stödet från föräldrar och vänner haft för att ge historien ett lyckligt slut."
Läst sön 10 februari 2008
Jag hade nog aldrig gått och köpt den här boken självmant, för så intresserad av kändisar är jag inte. Nu var det så att stället vi beställde böcker ifrån, skickade oss en felaktig bok och den fick vi behålla om vi ville. Det var Magdalena Graafs bok. I vissa delar påminner hennes liv om det Liza Marklund berättar om i Gömda, även om "sluten" så klart skiljer sig åt. Självklart måste det ha varit skönt att få skriva av sig allt elände och sen lämna det bakom sig. Något mer avancerat kan jag inte skriva om boken. Det är en bok man läser ut snabbt i alla fall!
 

384. "Lära för döden" av Gert Ekberg och Mikael Koenen
Ekberg - Koenen 2007  (© 2007) Sidor 174
"Skolan i det lilla samhället har drabbats av en tragedi. En populär lärare - Kjell Hansson - är mördad.
 När teamet från länskriminalen kopplas in, visar det sig att populariteten bara fanns på ytan. Vem var han egentligen? Vad utlöste mordet? Vad spelade den årliga kommunfesten för roll? Och vad händer egentligen på konferenserna i skolan?
 Vi får följa polisernas tålmodiga och idoga arbete, samtidigt som mycket avslöjas om Sveriges största arbetsplats.
 I din hand har du första boken om teamet från länskriminalen - teknikerna Petra Björk och Björn Berggren tillsammans med utredarna Mikael Strömberg och Gert-Ove Jonsson."
Läst 11 - 15 februari 2008
Jag förmodar att detta är ett seriöst försök av författarna att skriva en deckare? En sökning på Google ger vid handen att de skrivit boken tillsammans, mening för mening, en timme i veckan under fyra år. De fick avslag från några förlag och beslöt sig då för att ge ut boken själva, innan någon snodde idén med den första deckaren i skolmiljö.
 Författarna säger att "alla namn, personer och platser i boken är fiktiva" och att "personbeskrivningen är endast ett hopkok av olika möten under 45 år i skolans värld". Ibland småler jag när jag läser, om bland annat träffar i Hembygdsparken, de närbelägna kalkgrottorna eller att man läser Norran! Ibland tycker mig känna igen bekanta namn, eller nästan bekanta och att döpa skolan till Ekedalsskolan var också ganska fyndigt.
 Nu undrar väl ni som eventuellt läser detta? Det är nämligen så, att författarna och jag bor i samma stad och våra barn har alla gått på skolan som författarna verkar på! Så istället för att läsa deckarhistorian, så läser jag nog mer mellan raderna.
 Men nog tycker jag man kunde tagit sig tid att korrekturläsa boken bättre! Det är alldeles för många borttappade ord och skiljetecken och sådant får mig nästan att själv vilja ta fram rödpennan!
 

385. "Draktårar" (Dragon Tears) av Dean Koontz
Bra Böcker pocket 1998 (© 1993) Sidor 429  XX
"Bryan Drackman är ingen vanlig människa. Han är genuint ond och han tänker bestraffa poliserna Harry Lyon och Connie Gulliver.
 Hans ursinne är utan gränser och han samlar all sin tankekraft på att skapa de onda varelser som ska utföra hans önskningar.
 Harry och Connie är partners. Harry är pedantisk och ser ljust på omvärlden, Connie är pessimist av naturen och dessutom den slarvigaste person Harry mött. De två kollegorna ställs inför en fiende som genom sin mentala kraft är fruktansvärd och totalt oberäknelig. De vet att de måste finna hans svaga punkt för att ha en chans att överleva."
Läst 15 - 20 februari 2008
Lite konstigt är det, för jag gillar Stephen Kings sätt att skriva väldigt mycket, och Dean Koontz skriver nästan samma typ av fantastiska historier, men jag dras inte alls med på samma vis. Jag tror helt enkelt inte på dem, så betyget blir ett, Nej tyvärr, jag gillade inte den här boken!
 

386. "Bortom stjärnan" av Elisabet Nemert 
Månpocket 2005 (© 2002) Sidor 381
"Herdedottern Sofia växer upp i den lilla staden Betlehem under den period då romarna ockuperar Palestina. Det är en grym tid, särskilt om man är kvinna och vill gå sin egen väg.
 Men Sofia har fått sällsamma gåvor med sig i livet, och ödet leder hennes steg från Betlehem via Alexandria till Rom, världens centrum. Hon når oanade höjder men får också betala för sitt mod och sin aldrig sviktande människokärlek med utanförskap och sviken kärlek.
 Trots omgivningens hån viker Sofia inte från sin förutbestämda väg. Hon är stark och stjärnan ger henne vägledning. Och hon förlorar aldrig hoppet om att en gång möta den man hon som ung flicka såg i en dröm..."
Läst 20 - 24 februari 2008
Den här boken hade jag köpt redan i december år 2006, men av någon anledning har den inte lockat till läsning förrän nu! Dels är det så fullmatade sidor av en minimal teckenstil, så bara det känns ansträngande och kräver en bra syn! Och dels kändes det inte så intressant med en historia som tilldrar sig på Jesu tid!
 Men förutfattade meningar ska man inte ha, det ÄR en riktigt bra bok, som verkligen är värd att läsas! En intressant, stark kvinna som går sina egna vägar och en intressant historia. Det bara måste bli en tumme-upp!
 

387. "Ralphs party" (Ralph's Party) av Lisa Jewell 
Månpocket 2005  (© 1999) Sidor 404  XX
"Jem letar lägenhet och när hon stiger över tröskeln hemma hos Ralph och Smith känner hon sig direkt som hemma. Hon får också den behagliga känslan av att här kan hennes drömmars man finnas. Men vem av de två killarna kan det vara?
 Ralph är den lata och missförstådde konstnären medan Smith drar på sig kostymen om dagarna för att tjäna ihop till hyran. De är bästa vänner sedan femton år och sitter gärna i ömsesidigt samförstånd kvällar igenom och zappar mellan 47 kabelkanaler utan att säga ett ord. Deras vardag blir sig inte lik med en söt kvinna i lägenheten, en kvinna vars dagbok Ralph inte kan låta bli att läsa."
Läst 24 - 29 februari 2008
I jämförelse med förra boken, kändes det som om den här var ämnad för gravt synskadade! Så stora var kontrasterna!
 Boken är ytlig och trist, och med invecklade kärleksförhållanden mellan olika personer. Jag är nog också helt enkelt för gammal för att uppskatta att personerna helt självklart tar sig en joint så fort det är något särskilt eller att man bara vill ha kul! En, eller två, manliga Bridget Jones-typer, blärk! Sånt orkar jag inte engagera mig i! Ge-bort-högen nästa!
 

 Har du några tankar, reflektioner
eller kanske boktips,
skriv då gärna i min gästbok.

Har du enbart fått upp denna sidan
utan min menyrad till vänster?
Klicka då här för att få fram menyraden

Sidan utlagd 2008-01-04
 

Tillbaks till bokindex
eller
Tillbaks till Pias Stuga

Design © Pias Grafik 2003 - 2022